Vet inte varför jag blev så förvånad. Kanske för att det gick ganska bra i en hel månad trots allt. Men varje dag så förstörde jag lite mer tills det gick helt åt fanders igen.Det svåraste är ju att veta vart gränsen går när man ändå tränar så försiktigt.Det blir ju svullet i musklerna när man tränar och det förvärrar både mitt myofaciella problem samt min nervskada nära lungsäcken vilket resulterar i svåra smärtor en längre tid. Så nu kan jag inte ens bära barnens tallrikar utan att få sjukt ont och skriker till av plötslig smärta framför barnen tills jag börjar gråta. Hatar att skrämma barnen på det viset, vet ju att det inte är en farlig smärta men den är nog så outhärdlig och det är svårt att förklara för barnen. Tim är världens bästa som hjälper mig när jag får så ont, springer till mig och masserar och hjälper mig att snabbt ge mig medicin, tröstar och är snäll. Älskar mina barn över allt annat på denna jord och dom gör livet så värt att leva med eller utan smärta.
Är inne i en folkskygg period igen. Vill inte gå nånstans så länge det ska göra så här ont och sitter hellre hemma och gömmer mig till det avvtar. Idag har varit ganska bra och jag sov bättre i natt i alla fall! Ufo ligger och snuttar på min tröja som vanligt, min lilla bebis. Man mår alltid så mycket bättre i närheten av djur! Älskar mitt lilla monster som är helt odrägligt mellan varven!
Igår kväll kom Sofie och hälsade på mig! Vi satt och käkade snask och såg på tv. Jävligt roligt att hon tittade förbi och jag är glad att jag mådde någorlunda bra när hon var här. Ses ju sjukt sällan trots att vi bor så nära.
Nej nu blev det skit jobbigt att skriva ska se på Bondesöker fru och ta det lugnt, som vanligt.
dina barn e ju helt underbara! o det är din förtjänst. många kramar!
SvaraRadera