Löften

Vacklande fram emot okända platser

Höjer jag min  blödande hand för att torka min svettiga panna, lämnar röda spår på marken från mina hasande nakna fötter och mina blödande vrister

Se mig, se vad jag lämnar efter mig så att du kan hitta mig igen, innan jag förlorar mig själv

Jag faller framlänges och glömmer att ta emot mig med mina trasiga händer, slår hårt i mitt huvud i den mörka grändens betong. Ligger så ett tag, med ansiktet nedåt i marken, blod pulserar ut från min panna där jag känner efter med min hand, och jag kastar mig upp på sidan med den sista uns av kraft som finns kvar i mig. Faller över till ryggläge och möts av stjärnorna på den enorma himlen. Min andedräkt ryker ut ur munnen för varje ansträngt andetag jag tar. Det råder total tystnad i den arla morgonens mörker bortsett från mig själv och mina hjärtslag som pulserar högt inom mig. Jag lyfter upp mina händer mot himlen och studerar dem noga med stjärnorna i periferin.

 Min skalle lämnar efter sig en blodpöl. Blodet från mina händer droppar i mitt ansikte jag smörjer in mitt ansikte med det röda, smakar på blodet, slickar i mig det från mina smutsiga fingrar. Jag sluter mina ögon och väntar på dig.

Väntar på ljudet från klapprande hovslag.

Du lovade mig pånyttfödelse i gengäld lovade jag min själ, jag väntar tålmodigt på mitt förlösande.

När jag öppnar ögonen på nytt inser jag att dessa stjärnor kommer att vara dom sista jag nånsin får se.

Likt en blodhund sniffar du dig fram till mig för att hålla ditt löfte.

Himlens alla stjärnor försvinner och byts ut av mörker jag låter mig dras med utan protester och lämnar min blodiga plats för någon annan att städa upp.

 Svävar in i oändligheten och kommer aldrig tillbaka.